"Söndagen 10 april besökte Simon Ådahl Mosaik tillsammans med tre vänner och talade i två timmar om vad Gud gör i Sverige. I utdraget ovan berättar han om hur han profeterade in i två mäns liv, dvs. sa dem saker han egentligen inte kunde veta, saker som Gud uppenbarade för honom där och då. Framgångsrika medelålders män med spetskompetens är väldigt svåra att tala om Jesus med, men när man använder den Helige Andens övernaturliga gåvor går det mycket lättare, är hans budskap. http://www.uppsalamosaik.se/ http://www.adahl.se/simon.htm "
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
tisdag 3 maj 2011
onsdag 19 januari 2011
Boxaren Kjell blev helad från förlamning
Boxaren Kjell blev helad från förlamning
Publicerad: 21 december 2010
Artikel skriven av Elisabeth Landin
Han besegrade Lillen Eklund i boxning, men ett slagsmål satte stopp för
karriären. Och efter ett nacksving blev Kjell Gälldin förlamad. I
sjukrummet fick han se Jesus och sen började kroppen plötsligt vakna
till liv. - Det är så underbart att det inte finns något liknande!
läs mera från tidningen Inblick
http://inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=437&PID=416
Publicerad: 21 december 2010
Artikel skriven av Elisabeth Landin
Han besegrade Lillen Eklund i boxning, men ett slagsmål satte stopp för
karriären. Och efter ett nacksving blev Kjell Gälldin förlamad. I
sjukrummet fick han se Jesus och sen började kroppen plötsligt vakna
till liv. - Det är så underbart att det inte finns något liknande!
läs mera från tidningen Inblick
http://inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=437&PID=416
lördag 1 januari 2011
lördag 27 november 2010
Saima dokumenterar sitt livs alla mirakel
Saima säger i inledningen till artikeln att hon gärna vill gärna berätta om de mirakel som hon fått vara med om för att ge Gud äran och att hon tror att våra vittnesbörd är viktiga. Hon säger "Om jag tiger om det som Gud har gjort i mitt liv, så får jag inte uppleva så mycket. Men när jag talar om det och ger Gud äran, då händer det mer." Det är precis av denna anledning denna blogg finns och därför känns det extra roligt att få publicera hennes vittnesbörd.
Publicerat på bloggen med tillstånd från tidningen "Inblick" http://www.inblick.se/
"Saima dokumenterar sitt livs alla mirakel
Publicerad: 25 november 2010
Saima Eisenschmidt i Nässjö har verkligen fått leva ett liv fullt av mirakler. I en anteckningsbok har hon dokumenterat 72 underverk som hon har varit med under sitt liv.
– Jag har aldrig haft svårt för att prata med folk om Gud. För mig är det så vardagligt, jag kan bara inte bara tyst. Jag pratar med folk jag möter på stan, och ibland går jag ner till gångvägen runt sjön och pratar med folk. Jag brukar fråga människor om de vet om att Gud älskar dem. Ibland vänder de ryggen åt mig, men ganska ofta blir det inledningen till ett samtal.
För Saima har Gudstron alltid varit naturlig.
– Jag har alltid trott på Gud. Jag har varit med om så mycket så jag kan bara inte tvivla. Från början var det nog en barnatro, men jag blev frälst på allvar och döpt när jag var elva år gammal.
Bönen har alltid varit en viktig del av hennes liv. Och bönesvaren har inte uteblivit.
– Jag ber mycket och trosstarkt. Jag tror det är viktigt att man ber i tro. Annars händer det inget. Jag är så glad och tacksam över att Jesus har visat mig så många under. Jag vill gärna berätta om de mirakel som jag fått vara med om, och ge Gud äran. För jag tror att våra vittnesbörd är viktiga. Om jag tiger om det som Gud har gjort i mitt liv, så får jag inte uppleva så mycket. Men när jag talar om det och ger Gud äran, då händer det mer.
När Saima har upplevt ett mirakel dokumenterar hon det genom att skriva ner det i en bok. Och genom årens lopp så har boken blivit mer och mer välfylld. I dagsläget har Saima Eisenschmidt skrivit ner 72 underverk som hon har varit med om.
– Jag har en tavla på väggen i min lägenhet. Där står det: Sluta aldrig önska, sluta aldrig be, sluta aldrig hoppas – under kan ju ske! Och det är något som jag har fått uppleva att det stämmer.
Räddad från deportering till Sibirien
Saima Eisenschmidt föddes i Pärnu i Estland ungefär samtidigt som andra världskriget bröt ut.
– Min pappa tog namnet Eisenschmidt för att han tyckte att det var fint, men det kom faktiskt att kosta honom livet. 1942 kom ryssarna och tog alla män i vår by för att skicka dem till Sibirien. Pappa var en av dem, och många år senare fick höra jag av en man som varit med, att alla män som hade tyska namn sorterades ut så fort de kom fram. De fick ställa upp sig mot en barack och sköts ner direkt.
Två veckor efter att Saimas far deporterats kom soldaterna tillbaka till Pärnu. Den här gången skulle de hämta kvinnor och barn och deportera dem till Sibirien.
– Jag var så liten så jag har inget minne av det, men min mor har berättat att det kom en stor rysk lastbil som stannade precis utanför vårt hus. På flaket stod kvinnor och barn tätt, tätt tillsammans. Tanken var nog att de skulle stå upp på flaket hela vägen till Sibirien, flera hundra mil.
– Mamma hörde barnen på flaket, för de skrek förfärligt, och när hon tittade ut genom fönstret såg hon två soldater som hoppade ur bilen och gick genom vår grind rakt mot vårt hus. Mor visste precis vad det handlade om, så hon bad en snabb bön: Jesus, hjälp oss så att varken jag eller barnen kommer med. Hon hann inte ens be bönen färdigt förrän de båda männen plötsligt och oförklarligt vände om, gick tillbaka till bilen och åkte därifrån.
Familjen fick en frist, men de levde fortfarande ett farligt liv i Estland. En dag fick Saimas mamma uppleva en maning från Gud att hon skulle ta sina barn och åka till sina föräldrar på Ösel, eftersom svåra tider stundar.
– Vi bodde på Ösel en tid, alldeles vid stranden. En dag ropade en man som ägde en fiskebåt att båten skulle gå till Sverige om en timme. Vi skyndade oss att packa ihop det viktigaste och en timme senare var vi iväg. Då var stranden fylld av människor som ville fly från kriget och ta sig till Sverige.
Saima reste tillsammans med sin mor och tre syskon. Eftersom alla män hade deporterats var båten full av kvinnor och barn. När båten kom ut på öppet hav möttes de av sju till åtta meter höga vågor.
– Jag var livrädd och det var jag inte ensam om. Båten brakade och knakade och för varje våg så slog det in vatten i båten. Vi var alla genomblöta och kvinnorna ropade i kör: Käre Jesus, hjälp oss till Sverige! Jag var fem år gammal, men jag kommer aldrig att glömma deras förtvivlade rop. Och Jesus hjälpte oss, för vi kom alla välbehållna fram till Sverige.
Sned rygg blev rak
19 år gammal hade Saima stora problem med sin rygg. Den var sned och besöken hos olika doktorer blev inte till någon hjälp.
– Jag fick en järnkorsett som skulle hålla mig rak, och jag åt nio tabletter om dagen för att lindra smärtan. Läkarna sa att de inte kunde göra mer för mig. Ryggen skulle bara bli mer och mer sned, och det var ju inte precis det jag ville höra. Jag minns hur jag grät när jag kom ut från doktorn.
En tid senare var Saima i Växjö, och hon gick till Filadelfia för att vara med på ett bönemöte.
– Jag hade aldrig varit där tidigare och kände ingen. Men rätt som det var kom andrepastorn fram till mig och la sin hand på min rygg, precis där jag växte snett. Och så bad han: Du ser den här unga kvinnan som kommer från ett annat land och som har fått uppleva krig. Du ser den smärta som hon går omkring med.
– Jag hade aldrig träffat honom tidigare, och förstod inte hur han kunde veta vem jag var och var jag hade ont. Så jag frågade honom. Då sa han att Gud hade berättat det för honom, och att Gud skulle hela mig just nu.
Saima hade haft så ont att hon inte kunnat sova utan rullat runt på golvet av smärta. Men i den stunden hände någonting.
– All smärta försvann på ett ögonblick. När jag gick hem kände jag ingen smärta, och det första jag gjorde var att jag slängde den hemska korsetten och alla mina värktabletter. Sedan dess har ryggen varit helt rak, och jag har aldrig mer haft besvär med sned rygg.
Helande på sjukhuset
Saima har i flera omgångar lidit av astma och i perioder också vistats på sjukhus. Men hon har också fått uppleva hur sjukhusperioderna har lett till något gott.
– Flera gånger har jag fått be för människor på sjukhuset, och jag tror att Gud har velat använda mig där just då.
Under elva års tid var astman borta, men 1983 kom den tillbaka. Då var den så svår att Saima fick vårdas på Eksjö lasarett.
På sjukhuset träffade hon en kille som bara var 17 år gammal, men såg ut som en gammal man. Han hade cancer i lungan och läkaren hade sagt att han hade max en månad kvar att leva.
– Han satt hopsjunken i en fåtölj hela dagarna, och när jag försökte prata med honom svarade han inte. Men när jag sa att jag skulle be till Jesus för att han skulle bli frisk, då hajade han till. Jag gick in i mitt rum och bad.
– Nästa dag mötte jag en lång ung man i korridoren, och jag kände nästan inte igenom att det var samma kille som jag bett för. Men han gav mig en stor kram och sa: Tack för det du gjorde. Han berättade att han varit på undersökning och att doktorn kunnat konstatera att cancern nu var borta. Läkarna hade plockat bort det plaströr som tidigare opererats in, och nu var han så frisk att han fick åka hem samma dag.
Uppdrag på restaurangen
Genom hela livet har Saima fått uppleva hur den helige Ande manar henne att gå till vissa platser och prata med eller be för vissa människor. Ett sådant tillfälle var när hon var ganska nyinflyttad i Norrköping och kände att Gud sa till henne att hon skulle gå till en hamburgerrestaurang.
– Jag hittade en hamburgerbar och gick dit och beställde mat. Då sa Gud till mig att jag skulle gå till en kvinna som satt ensam vid ett bord. Jag frågade om jag fick sätta mig där, och trots att hon egentligen inte ville satte jag mig där och började prata med henne. Jag berättade för henne att Jesus älskar henne, men hon svarade att hon inte trodde på det.
Kvinnan visade att hon var full av psoriasis och hade ledgångsreumatism så att fingrarna var alldeles krokiga, men Saima sa att hon gärna ville be till Jesus för henne, för att Jesus skulle göra henne frisk.
– Jag lade min hand på hennes axel och så bad jag tyst inom mig, för jag var ju mitt på en restaurang och vågade inte be hört.
En dryg månad senare kände Saima ännu en gång att den helige Ande manade henne att gå till hamburgerrestaurangen. Hon gick dit och hittade samma kvinna vid samma bord som förra gången.
– Den här gången blev kvinnan ivrig så fort hon såg mig. Hon bad mig sätta sig hos henne, och frågade vad jag egentligen hade gjort. Jag fick berätta att jag hade bett till Jesus att kvinnan skulle bli frisk. Då drog hon upp tröjarmen och visade att psoriasisen var borta. Och även om händerna fortfarande var knotiga, var all smärtan från reumatismen också borta.
Cancern försvann efter förbön
För några år sedan var Saima i Norrköping för att hälsa på en vän. Vid fikabordet fanns också en kvinna som led av cancer.
– Hon hade en cancerknöl som var stor som en liten fotboll. Rätt som det var började hon gråta. Och så sa hon: Jag vet att ni är kristna, kan ni inte be för mig. Det lovade vi att göra. Jag åkte hem och bad för henne, och min vän bad också.
Tre månader senare var Saima tillbaka i staden.
– Då träffade jag kvinnan igen. Hon kramade om mig och så berättade hon om sitt läkarbesök. Läkarna hade tagit nya bilder och lagt dem intill de gamla. På de gamla bilderna syntes cancertumören tydligt, som en stor boll, men på de nya bilderna var de helt borta. Det fanns inte ens något sår där cancern hade suttit. Läkaren frågade vad hon hade gjort, eftersom cancern var borta, och hon fick berätta att hennes vänner hade bett till Jesus för henne.
Bön i telefonen
En gång pratade Saima i telefon med en kvinna från Vetlanda. Hon beklagade sig över att hon inte kunde komma ut och njuta av det vackra vädret eftersom hon satt i rullstol och ingen kunde hjälpa henne ut.
– Det är långt till Vetlanda, så jag kunde inte hjälpa henne, men jag sa att vi kan ju be för dig i telefonen. Hon svarade: Ja, om det hjälper. Men vi bad, och tre veckor senare ringde kvinnan tillbaka. Nu var hon inte ledsen, utan helt överlycklig. Hon skrattade i luren och så berättade hon att Jesus hade helat henne. Nu var hon så bra att hon kunnat gå runt huset på egna ben tre gånger.
En hand i trappan
För fem år sedan skulle Saima besöka en väninna. Väninnan bodde på andra våningen och Saima gick sakta upp för trappan.
– Jag höll mig i räcket, men när jag bara hade två-tre trappsteg kvar slant jag och kände hur jag ramlade bakåt. Jag skrek så det ekade i trappan: Käre Jesus, hjälp mig!
– Men jag hann knappt ropa färdigt förrän jag kände en mjuk skön hand mellan mina skulderblad. Den puttade mig uppåt så att jag föll framåt upp för de sista stegen. Jag trodde såklart att det var en människa bakom mig som hade hjälpt mig och puttat upp mig, men när jag vände mig om fanns det ingen där. Jag hade fått hjälp från Gud!
Fri från hjärtsvikt
För tre år sedan drabbades Saima av svår hjärtsvikt.
– Jag blev konstant andfådd och klarade inte ens av att gå till köket och sätta på lite kaffe utan att bli andfådd.
Saima gick till läkaren och berättade om sina besvär.
– Han var ganska hård mot mig. Han sa att jag led av hjärtsvikt och att det är dödligt, antingen skulle jag dö nu eller lite senare.
En tid senare åkte hon till ABC Bibelcenter i Anneberg. Det var en pastor från Malaysia som predikade och efteråt pekade han ut folk som han ville skulle komma fram.
– En av dem han pekade ut var mig, så jag gick fram och berättade att jag hade problem med hjärtat. Han log och sa att det visste han om för Gud hade sagt det, och han hade också sagt att jag skulle bli helad. Precis då försvann alla besvär från hjärtsvikten och mitt hjärta fungerade perfekt igen.
När Saima kom hem beställde hon en ny tid hos samma läkare som tidigare.
– Jag sa till honom att han påstått att hjärtsvikt är en dödlig sjukdom, men att jag faktiskt var helad. Det trodde han inte på, så han skickade mig till en annan läkare som skulle undersöka mitt hjärta med ultraljud.
Läkaren undersökte länge och väl, sedan skakade han på huvudet och sa: Jag förstår inte varför du blev hitskickad. Ditt hjärta ser jättefint ut, och du har inte alls hjärtsvikt.
– Då berättade jag vad jag varit med om, och han lovade att skicka brev till min första läkare och berätta att jag blivit helad.
Ängel på perrongen
Förra året, på första advent, kom Saima med tåget till Nässjö station. Hon hade en resväska på hjul och en axelväska på axeln. Eftersom hon nyligen opererat sin höftled var hon rädd för att ramla och gick försiktigt av tåget.
– När jag steg ner på perrongen klippte resväskan till mig på smalbenet så att jag höll på att ramla. Vad jag inte märkte var att samtidigt åkte min axelväska av och trillade ner mellan tågrälsen och perrongen.
Det som sedan hände var något som Saima aldrig kommer att glömma.
– Det kom en ung, smal kille med kolsvart hår, grön t-shirt och vita byxor. Jag reagerade på hans klädsel för det var ju kallt ute. Han slängde sig platt på mage på perrongen och drog ner armen mot spåret. Tåget skulle strax köra och jag tänkte att nu förlorar han nog sin arm, men plötsligt drog han upp armen och i handen höll han min väska. Så gick han rakt fram till mig och gav mig väskan. Jag blev helt paff, och i samma ögonblick som jag tog väskan så var killen bara borta.
– Jag är helt säker på att det var en ängel i mänsklig gestalt, och det är något av det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv. Det räcker att jag berättar om det, så reser sig håren på mina armar. Så glöm inte bort att änglarna finns."
skrivet av Eva Ruderstam
Källa: http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=9&PID=63&Action=1&NewsId=418
Publicerat på bloggen med tillstånd från tidningen "Inblick" http://www.inblick.se/
"Saima dokumenterar sitt livs alla mirakel
Publicerad: 25 november 2010
Saima Eisenschmidt i Nässjö har verkligen fått leva ett liv fullt av mirakler. I en anteckningsbok har hon dokumenterat 72 underverk som hon har varit med under sitt liv.
– Jag har aldrig haft svårt för att prata med folk om Gud. För mig är det så vardagligt, jag kan bara inte bara tyst. Jag pratar med folk jag möter på stan, och ibland går jag ner till gångvägen runt sjön och pratar med folk. Jag brukar fråga människor om de vet om att Gud älskar dem. Ibland vänder de ryggen åt mig, men ganska ofta blir det inledningen till ett samtal.
För Saima har Gudstron alltid varit naturlig.
– Jag har alltid trott på Gud. Jag har varit med om så mycket så jag kan bara inte tvivla. Från början var det nog en barnatro, men jag blev frälst på allvar och döpt när jag var elva år gammal.
Bönen har alltid varit en viktig del av hennes liv. Och bönesvaren har inte uteblivit.
– Jag ber mycket och trosstarkt. Jag tror det är viktigt att man ber i tro. Annars händer det inget. Jag är så glad och tacksam över att Jesus har visat mig så många under. Jag vill gärna berätta om de mirakel som jag fått vara med om, och ge Gud äran. För jag tror att våra vittnesbörd är viktiga. Om jag tiger om det som Gud har gjort i mitt liv, så får jag inte uppleva så mycket. Men när jag talar om det och ger Gud äran, då händer det mer.
När Saima har upplevt ett mirakel dokumenterar hon det genom att skriva ner det i en bok. Och genom årens lopp så har boken blivit mer och mer välfylld. I dagsläget har Saima Eisenschmidt skrivit ner 72 underverk som hon har varit med om.
– Jag har en tavla på väggen i min lägenhet. Där står det: Sluta aldrig önska, sluta aldrig be, sluta aldrig hoppas – under kan ju ske! Och det är något som jag har fått uppleva att det stämmer.
Räddad från deportering till Sibirien
Saima Eisenschmidt föddes i Pärnu i Estland ungefär samtidigt som andra världskriget bröt ut.
– Min pappa tog namnet Eisenschmidt för att han tyckte att det var fint, men det kom faktiskt att kosta honom livet. 1942 kom ryssarna och tog alla män i vår by för att skicka dem till Sibirien. Pappa var en av dem, och många år senare fick höra jag av en man som varit med, att alla män som hade tyska namn sorterades ut så fort de kom fram. De fick ställa upp sig mot en barack och sköts ner direkt.
Två veckor efter att Saimas far deporterats kom soldaterna tillbaka till Pärnu. Den här gången skulle de hämta kvinnor och barn och deportera dem till Sibirien.
– Jag var så liten så jag har inget minne av det, men min mor har berättat att det kom en stor rysk lastbil som stannade precis utanför vårt hus. På flaket stod kvinnor och barn tätt, tätt tillsammans. Tanken var nog att de skulle stå upp på flaket hela vägen till Sibirien, flera hundra mil.
– Mamma hörde barnen på flaket, för de skrek förfärligt, och när hon tittade ut genom fönstret såg hon två soldater som hoppade ur bilen och gick genom vår grind rakt mot vårt hus. Mor visste precis vad det handlade om, så hon bad en snabb bön: Jesus, hjälp oss så att varken jag eller barnen kommer med. Hon hann inte ens be bönen färdigt förrän de båda männen plötsligt och oförklarligt vände om, gick tillbaka till bilen och åkte därifrån.
Familjen fick en frist, men de levde fortfarande ett farligt liv i Estland. En dag fick Saimas mamma uppleva en maning från Gud att hon skulle ta sina barn och åka till sina föräldrar på Ösel, eftersom svåra tider stundar.
– Vi bodde på Ösel en tid, alldeles vid stranden. En dag ropade en man som ägde en fiskebåt att båten skulle gå till Sverige om en timme. Vi skyndade oss att packa ihop det viktigaste och en timme senare var vi iväg. Då var stranden fylld av människor som ville fly från kriget och ta sig till Sverige.
Saima reste tillsammans med sin mor och tre syskon. Eftersom alla män hade deporterats var båten full av kvinnor och barn. När båten kom ut på öppet hav möttes de av sju till åtta meter höga vågor.
– Jag var livrädd och det var jag inte ensam om. Båten brakade och knakade och för varje våg så slog det in vatten i båten. Vi var alla genomblöta och kvinnorna ropade i kör: Käre Jesus, hjälp oss till Sverige! Jag var fem år gammal, men jag kommer aldrig att glömma deras förtvivlade rop. Och Jesus hjälpte oss, för vi kom alla välbehållna fram till Sverige.
Sned rygg blev rak
19 år gammal hade Saima stora problem med sin rygg. Den var sned och besöken hos olika doktorer blev inte till någon hjälp.
– Jag fick en järnkorsett som skulle hålla mig rak, och jag åt nio tabletter om dagen för att lindra smärtan. Läkarna sa att de inte kunde göra mer för mig. Ryggen skulle bara bli mer och mer sned, och det var ju inte precis det jag ville höra. Jag minns hur jag grät när jag kom ut från doktorn.
En tid senare var Saima i Växjö, och hon gick till Filadelfia för att vara med på ett bönemöte.
– Jag hade aldrig varit där tidigare och kände ingen. Men rätt som det var kom andrepastorn fram till mig och la sin hand på min rygg, precis där jag växte snett. Och så bad han: Du ser den här unga kvinnan som kommer från ett annat land och som har fått uppleva krig. Du ser den smärta som hon går omkring med.
– Jag hade aldrig träffat honom tidigare, och förstod inte hur han kunde veta vem jag var och var jag hade ont. Så jag frågade honom. Då sa han att Gud hade berättat det för honom, och att Gud skulle hela mig just nu.
Saima hade haft så ont att hon inte kunnat sova utan rullat runt på golvet av smärta. Men i den stunden hände någonting.
– All smärta försvann på ett ögonblick. När jag gick hem kände jag ingen smärta, och det första jag gjorde var att jag slängde den hemska korsetten och alla mina värktabletter. Sedan dess har ryggen varit helt rak, och jag har aldrig mer haft besvär med sned rygg.
Helande på sjukhuset
Saima har i flera omgångar lidit av astma och i perioder också vistats på sjukhus. Men hon har också fått uppleva hur sjukhusperioderna har lett till något gott.
– Flera gånger har jag fått be för människor på sjukhuset, och jag tror att Gud har velat använda mig där just då.
Under elva års tid var astman borta, men 1983 kom den tillbaka. Då var den så svår att Saima fick vårdas på Eksjö lasarett.
På sjukhuset träffade hon en kille som bara var 17 år gammal, men såg ut som en gammal man. Han hade cancer i lungan och läkaren hade sagt att han hade max en månad kvar att leva.
– Han satt hopsjunken i en fåtölj hela dagarna, och när jag försökte prata med honom svarade han inte. Men när jag sa att jag skulle be till Jesus för att han skulle bli frisk, då hajade han till. Jag gick in i mitt rum och bad.
– Nästa dag mötte jag en lång ung man i korridoren, och jag kände nästan inte igenom att det var samma kille som jag bett för. Men han gav mig en stor kram och sa: Tack för det du gjorde. Han berättade att han varit på undersökning och att doktorn kunnat konstatera att cancern nu var borta. Läkarna hade plockat bort det plaströr som tidigare opererats in, och nu var han så frisk att han fick åka hem samma dag.
Uppdrag på restaurangen
Genom hela livet har Saima fått uppleva hur den helige Ande manar henne att gå till vissa platser och prata med eller be för vissa människor. Ett sådant tillfälle var när hon var ganska nyinflyttad i Norrköping och kände att Gud sa till henne att hon skulle gå till en hamburgerrestaurang.
– Jag hittade en hamburgerbar och gick dit och beställde mat. Då sa Gud till mig att jag skulle gå till en kvinna som satt ensam vid ett bord. Jag frågade om jag fick sätta mig där, och trots att hon egentligen inte ville satte jag mig där och började prata med henne. Jag berättade för henne att Jesus älskar henne, men hon svarade att hon inte trodde på det.
Kvinnan visade att hon var full av psoriasis och hade ledgångsreumatism så att fingrarna var alldeles krokiga, men Saima sa att hon gärna ville be till Jesus för henne, för att Jesus skulle göra henne frisk.
– Jag lade min hand på hennes axel och så bad jag tyst inom mig, för jag var ju mitt på en restaurang och vågade inte be hört.
En dryg månad senare kände Saima ännu en gång att den helige Ande manade henne att gå till hamburgerrestaurangen. Hon gick dit och hittade samma kvinna vid samma bord som förra gången.
– Den här gången blev kvinnan ivrig så fort hon såg mig. Hon bad mig sätta sig hos henne, och frågade vad jag egentligen hade gjort. Jag fick berätta att jag hade bett till Jesus att kvinnan skulle bli frisk. Då drog hon upp tröjarmen och visade att psoriasisen var borta. Och även om händerna fortfarande var knotiga, var all smärtan från reumatismen också borta.
Cancern försvann efter förbön
För några år sedan var Saima i Norrköping för att hälsa på en vän. Vid fikabordet fanns också en kvinna som led av cancer.
– Hon hade en cancerknöl som var stor som en liten fotboll. Rätt som det var började hon gråta. Och så sa hon: Jag vet att ni är kristna, kan ni inte be för mig. Det lovade vi att göra. Jag åkte hem och bad för henne, och min vän bad också.
Tre månader senare var Saima tillbaka i staden.
– Då träffade jag kvinnan igen. Hon kramade om mig och så berättade hon om sitt läkarbesök. Läkarna hade tagit nya bilder och lagt dem intill de gamla. På de gamla bilderna syntes cancertumören tydligt, som en stor boll, men på de nya bilderna var de helt borta. Det fanns inte ens något sår där cancern hade suttit. Läkaren frågade vad hon hade gjort, eftersom cancern var borta, och hon fick berätta att hennes vänner hade bett till Jesus för henne.
Bön i telefonen
En gång pratade Saima i telefon med en kvinna från Vetlanda. Hon beklagade sig över att hon inte kunde komma ut och njuta av det vackra vädret eftersom hon satt i rullstol och ingen kunde hjälpa henne ut.
– Det är långt till Vetlanda, så jag kunde inte hjälpa henne, men jag sa att vi kan ju be för dig i telefonen. Hon svarade: Ja, om det hjälper. Men vi bad, och tre veckor senare ringde kvinnan tillbaka. Nu var hon inte ledsen, utan helt överlycklig. Hon skrattade i luren och så berättade hon att Jesus hade helat henne. Nu var hon så bra att hon kunnat gå runt huset på egna ben tre gånger.
En hand i trappan
För fem år sedan skulle Saima besöka en väninna. Väninnan bodde på andra våningen och Saima gick sakta upp för trappan.
– Jag höll mig i räcket, men när jag bara hade två-tre trappsteg kvar slant jag och kände hur jag ramlade bakåt. Jag skrek så det ekade i trappan: Käre Jesus, hjälp mig!
– Men jag hann knappt ropa färdigt förrän jag kände en mjuk skön hand mellan mina skulderblad. Den puttade mig uppåt så att jag föll framåt upp för de sista stegen. Jag trodde såklart att det var en människa bakom mig som hade hjälpt mig och puttat upp mig, men när jag vände mig om fanns det ingen där. Jag hade fått hjälp från Gud!
Fri från hjärtsvikt
För tre år sedan drabbades Saima av svår hjärtsvikt.
– Jag blev konstant andfådd och klarade inte ens av att gå till köket och sätta på lite kaffe utan att bli andfådd.
Saima gick till läkaren och berättade om sina besvär.
– Han var ganska hård mot mig. Han sa att jag led av hjärtsvikt och att det är dödligt, antingen skulle jag dö nu eller lite senare.
En tid senare åkte hon till ABC Bibelcenter i Anneberg. Det var en pastor från Malaysia som predikade och efteråt pekade han ut folk som han ville skulle komma fram.
– En av dem han pekade ut var mig, så jag gick fram och berättade att jag hade problem med hjärtat. Han log och sa att det visste han om för Gud hade sagt det, och han hade också sagt att jag skulle bli helad. Precis då försvann alla besvär från hjärtsvikten och mitt hjärta fungerade perfekt igen.
När Saima kom hem beställde hon en ny tid hos samma läkare som tidigare.
– Jag sa till honom att han påstått att hjärtsvikt är en dödlig sjukdom, men att jag faktiskt var helad. Det trodde han inte på, så han skickade mig till en annan läkare som skulle undersöka mitt hjärta med ultraljud.
Läkaren undersökte länge och väl, sedan skakade han på huvudet och sa: Jag förstår inte varför du blev hitskickad. Ditt hjärta ser jättefint ut, och du har inte alls hjärtsvikt.
– Då berättade jag vad jag varit med om, och han lovade att skicka brev till min första läkare och berätta att jag blivit helad.
Ängel på perrongen
Förra året, på första advent, kom Saima med tåget till Nässjö station. Hon hade en resväska på hjul och en axelväska på axeln. Eftersom hon nyligen opererat sin höftled var hon rädd för att ramla och gick försiktigt av tåget.
– När jag steg ner på perrongen klippte resväskan till mig på smalbenet så att jag höll på att ramla. Vad jag inte märkte var att samtidigt åkte min axelväska av och trillade ner mellan tågrälsen och perrongen.
Det som sedan hände var något som Saima aldrig kommer att glömma.
– Det kom en ung, smal kille med kolsvart hår, grön t-shirt och vita byxor. Jag reagerade på hans klädsel för det var ju kallt ute. Han slängde sig platt på mage på perrongen och drog ner armen mot spåret. Tåget skulle strax köra och jag tänkte att nu förlorar han nog sin arm, men plötsligt drog han upp armen och i handen höll han min väska. Så gick han rakt fram till mig och gav mig väskan. Jag blev helt paff, och i samma ögonblick som jag tog väskan så var killen bara borta.
– Jag är helt säker på att det var en ängel i mänsklig gestalt, och det är något av det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv. Det räcker att jag berättar om det, så reser sig håren på mina armar. Så glöm inte bort att änglarna finns."
skrivet av Eva Ruderstam
Källa: http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=9&PID=63&Action=1&NewsId=418
måndag 8 november 2010
Mirakler i Örebro
David Jonasson är ungdomspastor i Brickebergskyrkan i Örebro. På sin blogg "entering His kingdom" skriver han om många intressanta saker. I kategorin "Vittnesbörd" berättar han om hur han fått vara med om många ingripande från Herren. Läs om dessa på:
"Det friska vattnet" Simon & Frank Ådahl
Vattnt är omrört för Sverige! All ära till Herren!
"Det friska vattnet" Simon & Frank Ådahl
onsdag 8 september 2010
Kvinna med gravt synfel får tilllbaka sitt körkort
Från församlingen Kellportens blogg:
"Kvinnan, som blev medlem i församlingen idag, hade haft synfel i 20 år. Till sist blev det så illa så hon kunde bara skilja mellan ljus och mörker. Efter operation för ett par år sedan kunde hon se lite, men det var som att se genom ett rör.
I måndags, i samband med bönesamlingen, fick hon handpåläggning och förbön. Dagen efter märkte hon en påtaglig förbättring. Nu har hennes ögonläkare konstaterat att hennes synfält vidgats så mycket att hon kan få tillbaka sitt körkort. Gud är god!
Den icke troende ögonläkaren har börjat tala om Gud… Kvinnans synfält skulle enligt diagnosen blivit mindre och mindre. Att synfältet istället förstorades var en ”omöjlighet”. Men för Gud är ingenting omöjligt!!!"
Tack Jesus!
källa: http://kellporten.wordpress.com/2010/09/05/kvinna-med-gravt-synfel-far-tillbaka-sitt-korkort/
torsdag 12 augusti 2010
"Ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka"
Från en av tidningen Dagens bloggar skrivet av Samuel Lundström, en av de drivande personerna i Pannkakskyrkan:
"Ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka"
Ofta tror jag vi är lite för duktiga på att krångla till saker i kyrkan. För något år sedan träffade jag en mycket vis kille ute på en kväll med Pannkakskyrkan. Vi hade samtalat en stund då jag berättade om några helanden jag sett. Då plötsligt avbryter han mig och säger något i stil med ”vänta vänta lite.. du menar alltså att ni kristna kan lägga händerna på sjuka och så blir de friska? Jag studerar nationalekonomi och vet hur mycket pengar som går till sjukvård varje år, alltså varför står du här? Du borde ju gå upp till Akademiska och be för sjuka!?” Jag svarar att jag tänkt tanken, men att det inte är så enkelt.. han avbryter mig och fortsätter ”men alltså, ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka, fattar ni hur mycket lidande som finns?” Jag försöker förklara att vi i kyrkan tror på helande men att vi på ett sätt kanske inte gör det. Vi har många teorier varför folk inte blir helade och det finns många diskussioner kring det hit och dit i kyrkan. Innan jag hunnit förklara klart avbryter han mig igen ”men alltså ni borde ju dra till Afrika, vet du hur många aidssjuka det finns där??”
Jag gillar killens enkla logik:
1. Det finns lidande i världen
2. Gud har gett oss löften om att bota sjuka när vi ber
1+2 = Självklart, vi går ut och ber för sjuka!
Det är inte svårare än så. För mig har denna enkla logik varit otroligt befriande. Vår Pappa i himlen har sagt att Han vill hela människor när vi ber för dem. Vår uppgift är att lägga händerna på de sjuka och be en enkel bön. Sedan är inte vårt ansvar att se till att de blir friska (som om vi kunde det!?), det får vi lämna till Gud. Tänk om vi skulle fatta vad revolutionerande evangeliet är och vad Gud har lagt i våra händer!?
Alltsedan starten av Pannkakskyrkan för några år sedan har vi varit ganska frimodiga att be för personer vi träffar. Men det var under Sverigetouren förra året som det tog riktigt fart med att be för sjuka. Allt började då två killar från vårt team fick be för en kille som var skelögd efter en fotbollsmatch. Han blir helad direkt efter en kort bön! Killen hade aldrig tidigare kunnat läsa (bara typ barnböcker med stor text) och nu kunde han plötsligt läsa ur en streetbibel!! Hans mamma ringde mitt i allt och han berättade ivrigt "det är två killar här som har bett nån Jesus grej för mig och jag kan se rakt". Morsan trodde inte på honom, men det gjorde han och hans kompis som bestämde sig för att ta emot Jesus!! Händelsen skapade en otroligt massa frimodighet i teamet och ledde till många många böner för sjuka, vilket också ledde till många bönesvar! Det blev lite av ett startskott till många andra helanden, stora som små; omformade knäskålar, skavsår, ryggproblem, förkylningar, huvudvärk, ytterligare en skelögd, träningsverk, halsont m.m. Vid ett tillfälle räknade vi att sammanlagt 40 personer blivit helade direkt på bön!! Sedan tappade vi räkningen helt, men jag tror inte att vi överdriver om vi uppskattar att ca 100 ungdomar fick se Gud gripa in direkt på bön!! Skavsårs-helande kan man ju tycka inte är det största världsproblemet som Gud borde gripa in i... Men det blev så tydligt under resan att centrum för alla helanden var Guds kärlek och Hans längtan att få möta Hans älskade barn! Och då spelar det inte så stor roll om det är ett skavsår som blir helat eller om det är en knäskål som omformas, för båda leder till ett möte med Gud!! Utifrån alla dessa helanden fick vi så klart många samtal om Gud och vi såg också flera som tog emot Jesus som ett resultat av det helande de sett och de samtal de ledde till!!
Varför ser vi inte så många helanden i Sverige? Är det för att vi saknar ”superkristna”, eller för att Sverige är ett ”tufft land”?? Nej, nej, nej... Svaret på den frågan kanske är så enkel som att det beror på att vi inte ber för sjuka! Jag tror det. Det var när vi på allvar började be för sjuka som vi också såg Gud hela. Sverigetouren denna sommaren var inget undantag. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att det ofta hände flera gånger varje dag vi var ute. Det skulle inte förvåna mig om det var uppåt ett 100-tal ungdomar även denna sommaren som fick se Gud verka på detta sättet! Någon frågade mig efter förra årets Sverigetour om vi kunde se något samband mellan alla som blev friska? ”Hade ni bett på något speciellt sätt?” Jag scannade igenom mitt huvud men kom fram till att det enda vi gjort var att be en kort bön med handpåläggning. Det var inte mer komplicerat än så. Ofta var vi lika förvånade som de vi bad för att det faktiskt blev bra! Så det var inte alltid så trosstarka böner vi bad, haha... men grejen var ju att vi gjorde det, och att Gud gjorde sin grej! Så var frimodig och be för arbetskollegor, vänner, klasskompisar You name it, Gud är med dig! 1+2 = GO!
Fler vittnesbörd, helanden m.m. från förra sommarens tour kan du läsa om på denna sidan: http://sverigetouren.blogspot.com/
källa: http://www.dagen.se/blogg/samuellundstrom/2010/08/ni-borde-spranga-kyrkvaggarna-och-ga-ut-och-be-for-sjuka
"Ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka"
Ofta tror jag vi är lite för duktiga på att krångla till saker i kyrkan. För något år sedan träffade jag en mycket vis kille ute på en kväll med Pannkakskyrkan. Vi hade samtalat en stund då jag berättade om några helanden jag sett. Då plötsligt avbryter han mig och säger något i stil med ”vänta vänta lite.. du menar alltså att ni kristna kan lägga händerna på sjuka och så blir de friska? Jag studerar nationalekonomi och vet hur mycket pengar som går till sjukvård varje år, alltså varför står du här? Du borde ju gå upp till Akademiska och be för sjuka!?” Jag svarar att jag tänkt tanken, men att det inte är så enkelt.. han avbryter mig och fortsätter ”men alltså, ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka, fattar ni hur mycket lidande som finns?” Jag försöker förklara att vi i kyrkan tror på helande men att vi på ett sätt kanske inte gör det. Vi har många teorier varför folk inte blir helade och det finns många diskussioner kring det hit och dit i kyrkan. Innan jag hunnit förklara klart avbryter han mig igen ”men alltså ni borde ju dra till Afrika, vet du hur många aidssjuka det finns där??”
Jag gillar killens enkla logik:
1. Det finns lidande i världen
2. Gud har gett oss löften om att bota sjuka när vi ber
1+2 = Självklart, vi går ut och ber för sjuka!
Det är inte svårare än så. För mig har denna enkla logik varit otroligt befriande. Vår Pappa i himlen har sagt att Han vill hela människor när vi ber för dem. Vår uppgift är att lägga händerna på de sjuka och be en enkel bön. Sedan är inte vårt ansvar att se till att de blir friska (som om vi kunde det!?), det får vi lämna till Gud. Tänk om vi skulle fatta vad revolutionerande evangeliet är och vad Gud har lagt i våra händer!?
Alltsedan starten av Pannkakskyrkan för några år sedan har vi varit ganska frimodiga att be för personer vi träffar. Men det var under Sverigetouren förra året som det tog riktigt fart med att be för sjuka. Allt började då två killar från vårt team fick be för en kille som var skelögd efter en fotbollsmatch. Han blir helad direkt efter en kort bön! Killen hade aldrig tidigare kunnat läsa (bara typ barnböcker med stor text) och nu kunde han plötsligt läsa ur en streetbibel!! Hans mamma ringde mitt i allt och han berättade ivrigt "det är två killar här som har bett nån Jesus grej för mig och jag kan se rakt". Morsan trodde inte på honom, men det gjorde han och hans kompis som bestämde sig för att ta emot Jesus!! Händelsen skapade en otroligt massa frimodighet i teamet och ledde till många många böner för sjuka, vilket också ledde till många bönesvar! Det blev lite av ett startskott till många andra helanden, stora som små; omformade knäskålar, skavsår, ryggproblem, förkylningar, huvudvärk, ytterligare en skelögd, träningsverk, halsont m.m. Vid ett tillfälle räknade vi att sammanlagt 40 personer blivit helade direkt på bön!! Sedan tappade vi räkningen helt, men jag tror inte att vi överdriver om vi uppskattar att ca 100 ungdomar fick se Gud gripa in direkt på bön!! Skavsårs-helande kan man ju tycka inte är det största världsproblemet som Gud borde gripa in i... Men det blev så tydligt under resan att centrum för alla helanden var Guds kärlek och Hans längtan att få möta Hans älskade barn! Och då spelar det inte så stor roll om det är ett skavsår som blir helat eller om det är en knäskål som omformas, för båda leder till ett möte med Gud!! Utifrån alla dessa helanden fick vi så klart många samtal om Gud och vi såg också flera som tog emot Jesus som ett resultat av det helande de sett och de samtal de ledde till!!
Varför ser vi inte så många helanden i Sverige? Är det för att vi saknar ”superkristna”, eller för att Sverige är ett ”tufft land”?? Nej, nej, nej... Svaret på den frågan kanske är så enkel som att det beror på att vi inte ber för sjuka! Jag tror det. Det var när vi på allvar började be för sjuka som vi också såg Gud hela. Sverigetouren denna sommaren var inget undantag. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att det ofta hände flera gånger varje dag vi var ute. Det skulle inte förvåna mig om det var uppåt ett 100-tal ungdomar även denna sommaren som fick se Gud verka på detta sättet! Någon frågade mig efter förra årets Sverigetour om vi kunde se något samband mellan alla som blev friska? ”Hade ni bett på något speciellt sätt?” Jag scannade igenom mitt huvud men kom fram till att det enda vi gjort var att be en kort bön med handpåläggning. Det var inte mer komplicerat än så. Ofta var vi lika förvånade som de vi bad för att det faktiskt blev bra! Så det var inte alltid så trosstarka böner vi bad, haha... men grejen var ju att vi gjorde det, och att Gud gjorde sin grej! Så var frimodig och be för arbetskollegor, vänner, klasskompisar You name it, Gud är med dig! 1+2 = GO!
Fler vittnesbörd, helanden m.m. från förra sommarens tour kan du läsa om på denna sidan: http://sverigetouren.blogspot.com/
källa: http://www.dagen.se/blogg/samuellundstrom/2010/08/ni-borde-spranga-kyrkvaggarna-och-ga-ut-och-be-for-sjuka
torsdag 3 december 2009
Gud botar sjuka i dag
Läsarkrönika: Gud botar sjuka i dag
Gud gör under i dag. Ja! Det kan jag verkligen instämma i.
Mycket har hänt med mej den sista tiden. Min man dog april 2007. Då bodde jag i Södertälje, mycket att styra med och fördela efter ett dödsfall; funderar på att flytta och så småningom säger jag upp min lägenhet, och får hyra ny lägenhet i Linköping från februari 2008, utan att stå i kö (det var Gud).
Under tiden börjar jag känna mej lite konstig i magen, tål inte maten och mår inte bra, går till akuten i Södertälje där jag två gånger blir avvisad med orden att du har en förstoppning, det ska du få lite medel för, men det hjälpte inte.
Jag reser ner till Östergötland där jag har mina två döttrar, gästar en av dem. Jag får mer och mer ont i magen och efter ett tag måste jag resa akut till Universitetssjukhuset i Linköping. Där blir jag genast undersökt och får ett besked att jag har tjocktarmscancer (o hemska tanke) en akut operation följer.
Två dagar efter får jag återigen ligga på operationssalen, det var ett blodkärl som läckte, snabbt åtgärdat och jag är åter på salen igen.
Där ligger jag och vilar och funderar, tackar Gud och pratar med Jesus, då plötsligt känner jag två lena mjuka händer på min mage HÄR KOMMER UNDRET jag ser mej omkring och tror att någon kommer för att pyssla om mitt sår? Men jag ser inte någon omkring min säng, känner bara dessa underbara händer. Jag är övertygad det var Jesu händer.
Under denna svåra tid hade jag många vänner i min förra församling i Södertälje som bad, så gjorde också mina anhöriga. Tiden går med lite behandlingar och fler läkarbesök. "Du är botad, prognosen är jättefin", säger läkaren, då svarar jag att så står det i Bibeln också så jag tackar verkligen Gud! "Ja så kan man säga", säger läkaren.
Hela vägen hem tackar jag Jesus och blir så uppfylld av Guds kraft att jag måste stanna och luta mej emot ett staket, UNDERBART, tack gode Gud. I dag återkommer livet mer och mer. Så har jag hört uppmaningen att berätta detta för människor jag möter om Guds vidrörande. Ge inte upp! Han väntar på dej och när du minst anar det finns an där.
Källa: http://www.dagen.se/dagen/lasargenererat/article.aspx?id=513
Gud gör under i dag. Ja! Det kan jag verkligen instämma i.
Mycket har hänt med mej den sista tiden. Min man dog april 2007. Då bodde jag i Södertälje, mycket att styra med och fördela efter ett dödsfall; funderar på att flytta och så småningom säger jag upp min lägenhet, och får hyra ny lägenhet i Linköping från februari 2008, utan att stå i kö (det var Gud).
Under tiden börjar jag känna mej lite konstig i magen, tål inte maten och mår inte bra, går till akuten i Södertälje där jag två gånger blir avvisad med orden att du har en förstoppning, det ska du få lite medel för, men det hjälpte inte.
Jag reser ner till Östergötland där jag har mina två döttrar, gästar en av dem. Jag får mer och mer ont i magen och efter ett tag måste jag resa akut till Universitetssjukhuset i Linköping. Där blir jag genast undersökt och får ett besked att jag har tjocktarmscancer (o hemska tanke) en akut operation följer.
Två dagar efter får jag återigen ligga på operationssalen, det var ett blodkärl som läckte, snabbt åtgärdat och jag är åter på salen igen.
Där ligger jag och vilar och funderar, tackar Gud och pratar med Jesus, då plötsligt känner jag två lena mjuka händer på min mage HÄR KOMMER UNDRET jag ser mej omkring och tror att någon kommer för att pyssla om mitt sår? Men jag ser inte någon omkring min säng, känner bara dessa underbara händer. Jag är övertygad det var Jesu händer.
Under denna svåra tid hade jag många vänner i min förra församling i Södertälje som bad, så gjorde också mina anhöriga. Tiden går med lite behandlingar och fler läkarbesök. "Du är botad, prognosen är jättefin", säger läkaren, då svarar jag att så står det i Bibeln också så jag tackar verkligen Gud! "Ja så kan man säga", säger läkaren.
Hela vägen hem tackar jag Jesus och blir så uppfylld av Guds kraft att jag måste stanna och luta mej emot ett staket, UNDERBART, tack gode Gud. I dag återkommer livet mer och mer. Så har jag hört uppmaningen att berätta detta för människor jag möter om Guds vidrörande. Ge inte upp! Han väntar på dej och när du minst anar det finns an där.
Källa: http://www.dagen.se/dagen/lasargenererat/article.aspx?id=513
söndag 29 november 2009
50 ungdomar tog emot Jesus på Dekarsön, Ö-vik!
Från Mission Jesus nyhetsbrev nr 2:
"Jag fick glädjen att komma med under några dagar på Tejp ungdomsläger i Örnsköldsvik på Dekarsön. Det vimlade av ungdomar överallt och skratt och liv. 350 personer hade mött upp från hela landet för att möta varandra, umgås och söka Gud, för första gången eller mer.
Varje kväll samlades alla och även folk utifrån kom på besök. Lovsången var på max ( det lät så!) och ungdomar med vuxna tillbad Gud och Ordet predikades. Vilken god atmosfär av längtan, enkelhet och spontanitet. Ledarna hade bett om att Gud skulle komma starkt över ungdomarna och att Tejp skulle ta ett steg vidare i det Gud hade tänkt. Varje kväll förstod jag att Jesus berörde ungdomarna , en efter en.
På torsdagen predikade en EFS pastor, Helen Marksén, om Guds helande förmedlat genom Jesu sår. Efter en berörande predikan gick vi vidare för att betjäna ungdomar till frälsning och helande. Efter en kort appell och Guds vidrörande räckte ca 25 ungdomar upp sina händer för att visa att de ville ta emot frälsning. Vi bad frälsningsbönen tillsammans. Vilken helig stund!
Därefter skulle vi be för sjuka och genom kunskapens ord från Den Helige Ande fick vi se hur flera blev helade från olika fysiska sjukdomar. En man utifrån hade kommit på mötet genom en väns inbjudan. Han hade skadat sig flera gånger, i ryggen, kunde inte lyfta sin arm, ramlat och skadat knät, kunde inte böja utan smärta. Där han stod kom Jesus till honom och han vittnade om och om igen hur Jesus botade honom, först den ena efter den andra skadan. Sedan
frågade jag om han ville testa detta genom att springa runt i tältet. Han var helad! Halleluja!
Som om inte detta var nog blev flera ungdomar helade, enligt deras vittnesbörd! På fredagen predikade en evangelist från Etiopien, Gizachew Ayka, och tillsammans på två kvällar fick vi tillsammans se ca 50 fantastiska ungdomar ta emot Jesus som sin Frälsare.
Tack Gud för allt vad du gjorde i Örnsköldsvik!
Christer Borg"
Källa: http://www.missionjesus.se/nyhetsbrev/Nyhetsbrev_2_web.pdf
söndag 22 november 2009
"Gud gör grejer"
Bota de sjuka [Gud gör grejer] - Crossnet 11 november 2009
David Åhlén skriver:
"För snart två år sedan blev jag på ett nytt sätt drabbad av Guds
medlidande för de sjuka. Gud talade till både mig och min fru om en ny
tid vad det gällde att be för de som lider av olika sjukdomar. Vi
började ta små steg i detta och upplevde hur Gud var med oss när vi lade
händerna på dem som led...
läs den spännande fortsättningen - http://www.crossnet.se/portal/article.do?oid=265225
Samt
http://ovresalen.wordpress.com/
och
http://twitter.com/ovresalen
David Åhlén skriver:
"För snart två år sedan blev jag på ett nytt sätt drabbad av Guds
medlidande för de sjuka. Gud talade till både mig och min fru om en ny
tid vad det gällde att be för de som lider av olika sjukdomar. Vi
började ta små steg i detta och upplevde hur Gud var med oss när vi lade
händerna på dem som led...
läs den spännande fortsättningen - http://www.crossnet.se/portal/article.do?oid=265225
Samt
http://ovresalen.wordpress.com/
och
http://twitter.com/ovresalen
måndag 16 mars 2009
Helanden i Sollyckans församling i Varberg
Under en vanlig gudstjänst i en vanlig Svenska kyrkan församling i Varberg hände detta:
Helanden i Sollyckan i Varberg
Tre helanden innan predikan och innan betjänandet i förbön hade startat:
- Anna H: Ena benet var kortare än det andra. Andreas bad med hennes fötter i sina händer. Det kortare benet växte ut!
- Kvinna: Christer bad för en kvinna där benen ej var lika långa. Hade två vittnen i form av två präster från den lokala för samlingen. Det kortare benet växte ut!
- Kvinna i församlingen: Haft ont i ländrygg/ svanskota - smärtan var nu borta! Detta hade hänt medan kvinnan satt kvar på sin stol.
Under predikan fick Claes motta 8 kunskapens ord som bekräftades.
Människor som blev helade när de satt kvar på sin plats alternativ när de kallades fram:
- Kvinna i röd tröja: Ont i sin högra armbåge. Hade haft smärta när hon böjde i armbågsleden, nu var denna smärta näst intill heltborta! Hade även haft ont när hon lyfte sin väska med denna armen,fortfarande ont vid lyft. Christer bad igen - blev bättre. Christer bad ytterligare - blev mycket bättre. Bad igen –hon uttryckte det som att det var ”definitivt bättre”
- Kille i röd/vit-randig tröja: Skadat höger fot under innebandyspel. Hade smärta i hälen, som hälsporre. Nu var det nästan helt bra.Christer bad igen - smärtan helt borta!
- Tjej i blå/vit tröja: Haft låsning i ryggen under en tid, den var nu borta! Hade felbelastat fötterna genom att haft belastningen på utsidan av fötterna. Nu var det inte så längre! Märkte hur hon nu belastade på hela foten och inte bara på fötternas utsidor.
- Emil: Var plattfotad, hade problem med hålfoten. Han kände hur det brände till under foten och beskrev det "som att foten ej var platt längre"!
- Kvinna i rullstol: Nervskada Kände en starkt brännande känsla frånvänster fot och genom kroppen upp till höger sida av huvudet. Brände kraftigt längs operationsärret. Känslan var så stark att hon hade fått lämna kyrksalen för att duscha av sig. Något hade öppnat sig på höger sida och hon kunde nu vicka på ringtån och lilltån på vänster fot,vilket hon inte kunnat tidigare. Christer bad om att hon skulle stå upp, hon ställde sig på sitt högra friska ben och kände en värme och brännande känsla från vänster ben till högra sidan av huvudet. Behövde sedan sätta sig i rullstolen igen. Fick sitta kvar i koret under en stund som Christer fortsatte att betjäna.
Utmanades sedan av Christer att pröva att gå igen, vid senare tillfälle, när hon kände maningen.
- Kvinna i brunfärgad tröja: Hade haft värk i båda sina knän. Upplevde hur det värmde och ryckte i knäna och hur knäna efter det kändes mycket mjukare. Hon hade inte kunnat sitta på huk, hon fick nu pröva och det gick! Hon gjorde det igen - och det gick igen! Christer satte henne på en stol och mätte benen, det ena var då för kort. Han bad och det kortare benet växte ut. Hon upplevde hur "det drog i benet"!
- Kille: Haft ont i vänster lår under två veckor och nu hade han"nästan inte alls ont". På Christers uppmaning springer han två gånger upp och ner i kyrklokalen. Först nästan helt borta, sedan mycket borta, sedan helt borta! Han hade inte ont längre!
- Kvinna i röd tröja: Hade ont i nacke och rygg. Hade ont när Christer befallde kotor och nacke att läka. Kvinnan upplevde hur det "killade i nacken".Christer mätte benen och det ena var kortare, han bad och det kortare benet växte ut. Kvinnan blev bättre i nacke och rygg. Kunde nu vrida på huvudet utan att vrida överkroppen! Christer bad att ny glädje skulle komma in i hennes kropp.
- Ung kille i grå T-shirt: Haft migrän under dagen, smärtan hade försvunnit under mötet. Nu hade han inte ont i sitt huvud!
- Gunnel: Besvär från ryggen. Christer mätte hennes ben och det ena var kortare. Christer bad och några ungdomar var vittnen. Det kortare benet växte ut och hon kände hur det "drog lite" i benet.
Christer uppmanade församlingen att alla som upplevt Guds helande under kvällen skulle räcka upp handen. 10 personer gensvarade.
Sedan gick kvällen över i en mer öppen förbönsdel där Christer fortsatte be för individer enskilt. Här tillkallades också medhjälpare att be för människor enskilt. Claes bad först själv sedan med Anna och Andreas och Helena fick gemensamt be för 4 individer, varav två upplevde Guds helande kraft så starkt att de föll till golvet, den tredje fick känna Guds kraft börja sippra in i livet med löfte om att kranen skulle öppna sig alltmer efterhand (kunde handla om dagar eller veckor) och den fjärde fick vi välsigna.
Det tackar vi Herren för och utbrister i ett STORT HALLELUJA!!!!!I förundran och tacksamhet,
/ Helena & Andreas
Källa:
http://www.gautmission.org:80/communio/sollyckan.htm
Helanden i Sollyckan i Varberg
Tre helanden innan predikan och innan betjänandet i förbön hade startat:
- Anna H: Ena benet var kortare än det andra. Andreas bad med hennes fötter i sina händer. Det kortare benet växte ut!
- Kvinna: Christer bad för en kvinna där benen ej var lika långa. Hade två vittnen i form av två präster från den lokala för samlingen. Det kortare benet växte ut!
- Kvinna i församlingen: Haft ont i ländrygg/ svanskota - smärtan var nu borta! Detta hade hänt medan kvinnan satt kvar på sin stol.
Under predikan fick Claes motta 8 kunskapens ord som bekräftades.
Människor som blev helade när de satt kvar på sin plats alternativ när de kallades fram:
- Kvinna i röd tröja: Ont i sin högra armbåge. Hade haft smärta när hon böjde i armbågsleden, nu var denna smärta näst intill heltborta! Hade även haft ont när hon lyfte sin väska med denna armen,fortfarande ont vid lyft. Christer bad igen - blev bättre. Christer bad ytterligare - blev mycket bättre. Bad igen –hon uttryckte det som att det var ”definitivt bättre”
- Kille i röd/vit-randig tröja: Skadat höger fot under innebandyspel. Hade smärta i hälen, som hälsporre. Nu var det nästan helt bra.Christer bad igen - smärtan helt borta!
- Tjej i blå/vit tröja: Haft låsning i ryggen under en tid, den var nu borta! Hade felbelastat fötterna genom att haft belastningen på utsidan av fötterna. Nu var det inte så längre! Märkte hur hon nu belastade på hela foten och inte bara på fötternas utsidor.
- Emil: Var plattfotad, hade problem med hålfoten. Han kände hur det brände till under foten och beskrev det "som att foten ej var platt längre"!
- Kvinna i rullstol: Nervskada Kände en starkt brännande känsla frånvänster fot och genom kroppen upp till höger sida av huvudet. Brände kraftigt längs operationsärret. Känslan var så stark att hon hade fått lämna kyrksalen för att duscha av sig. Något hade öppnat sig på höger sida och hon kunde nu vicka på ringtån och lilltån på vänster fot,vilket hon inte kunnat tidigare. Christer bad om att hon skulle stå upp, hon ställde sig på sitt högra friska ben och kände en värme och brännande känsla från vänster ben till högra sidan av huvudet. Behövde sedan sätta sig i rullstolen igen. Fick sitta kvar i koret under en stund som Christer fortsatte att betjäna.
Utmanades sedan av Christer att pröva att gå igen, vid senare tillfälle, när hon kände maningen.
- Kvinna i brunfärgad tröja: Hade haft värk i båda sina knän. Upplevde hur det värmde och ryckte i knäna och hur knäna efter det kändes mycket mjukare. Hon hade inte kunnat sitta på huk, hon fick nu pröva och det gick! Hon gjorde det igen - och det gick igen! Christer satte henne på en stol och mätte benen, det ena var då för kort. Han bad och det kortare benet växte ut. Hon upplevde hur "det drog i benet"!
- Kille: Haft ont i vänster lår under två veckor och nu hade han"nästan inte alls ont". På Christers uppmaning springer han två gånger upp och ner i kyrklokalen. Först nästan helt borta, sedan mycket borta, sedan helt borta! Han hade inte ont längre!
- Kvinna i röd tröja: Hade ont i nacke och rygg. Hade ont när Christer befallde kotor och nacke att läka. Kvinnan upplevde hur det "killade i nacken".Christer mätte benen och det ena var kortare, han bad och det kortare benet växte ut. Kvinnan blev bättre i nacke och rygg. Kunde nu vrida på huvudet utan att vrida överkroppen! Christer bad att ny glädje skulle komma in i hennes kropp.
- Ung kille i grå T-shirt: Haft migrän under dagen, smärtan hade försvunnit under mötet. Nu hade han inte ont i sitt huvud!
- Gunnel: Besvär från ryggen. Christer mätte hennes ben och det ena var kortare. Christer bad och några ungdomar var vittnen. Det kortare benet växte ut och hon kände hur det "drog lite" i benet.
Christer uppmanade församlingen att alla som upplevt Guds helande under kvällen skulle räcka upp handen. 10 personer gensvarade.
Sedan gick kvällen över i en mer öppen förbönsdel där Christer fortsatte be för individer enskilt. Här tillkallades också medhjälpare att be för människor enskilt. Claes bad först själv sedan med Anna och Andreas och Helena fick gemensamt be för 4 individer, varav två upplevde Guds helande kraft så starkt att de föll till golvet, den tredje fick känna Guds kraft börja sippra in i livet med löfte om att kranen skulle öppna sig alltmer efterhand (kunde handla om dagar eller veckor) och den fjärde fick vi välsigna.
Det tackar vi Herren för och utbrister i ett STORT HALLELUJA!!!!!I förundran och tacksamhet,
/ Helena & Andreas
Källa:
http://www.gautmission.org:80/communio/sollyckan.htm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
